Han finns där inne i mitt hjärta. Jag saknar att se han varje dag, få se han skratta, få se han le. Jag saknar att få se han leva. Han gick ut nian förra året, och jag borde ha släppt honom, jag menar, vi var ju aldrig tillsammans, men... Ibland, även om det bara var ibland, så kände jag en viss känsla mellan oss... Men mer vart det ju inte...

Jag var hos linda i skellefteå i helgen och fan, jag ville inte hem, såklart man är ju tvungen annars blir ju de äldre sur på en... Jag försökte glömma honom och så plötsligt frågade jag "Tror ni att det kunde ha blivit oss, om jag och han lärt känna varandra bättre?" Såklart svarade de ja.. Då brast det. Jag kände något varmt rinna ned för kinden på madrassen där jag låg med täcket på mig. Sen kände jag det igen... Och sen många fler. Jag saknar honom så jävla mycket... Ingen vet hur jag känner och den som säger, "Ja men kolla vad du har framför dig, du har ju hur många trevliga killkompisar som helst som skulle kunna bli din pojkvän" Fan ta den jäveln! Det är inte så jävla lätt att släppa en person man sett en gång och sen älskat den personen. Han hade tjej då, och när han gick genom korridoren och höll hennes hand.. Han kollade på mig och blicken.. Den blicken.. Den sa "Förlåt, förlåt så himla mycket"... Jag kan bara inte låta bli, jag trodde jag hade släppt honom för över ett år sedan, men nej... Han tog mitt hjärta med storm och har inte lämnat tillbaka det ännu..

Kompisar mår illa och tror de kan komma till mig med alla sina jävla problem.. Prata om det och tro att jag ske ge tips eller bli sur för att jag ger tips, så fan ta er allihop!! Fattar ni inte att ni bara lämnar skiten hos mig. Jag måste gå och må dåligt över er, oroa mig.. Jag har gråtit mycket och oftare... Stress, ont i magen.. hungrig hela tiden... Saknar älsklingen, som egentligen inte får vara min älskling.. Vet inte ens om han minns mig...

Och ni nu som är sur på mig... Ni vet vilka ni är, vi lever bara en gång.. slösa inte energi på mig, för jag kommer inte att bry mig...

Och ni som skite ri skolan... Gör det då, jag bryr mig fan inte längre.. Det hjälpere ju inte att bry sig.. För mina vänner, jag älskar er, jag vill er bara väl.. Men ni verkar inte förstå det.. Längtar så jävligt tills lovet då jag bara slipper allt.. Får sova.. Vila, shoppa... Skulle vilja se han också.. Men det får jag väl glömma...

Jag är förkyld nu igen.. Skit hade precis blivit frisk.. Magen krånglar också.. Är det all stress eller? är hungrig hela tiden, får ont och blir sur och trött..

Fick nästan en ångestattack på skolan en gång.. Var nära på att börja hyperventilera av all stress... Usch och imorron är det skola.. Tillbaka till allt...