På min vägg, i mitt rum, har jag en stor David Beckham-affisch. Den skrämmer mig. Det gör min garderob också, den skrämmer mig. Jag gillar ju dem, men ändå så skrämmer de mig.

Att gå ut i skogen själv skrämmer mig. Att själv vara ute på kvällen då det är mörkt skrämmer mig. Att se män som är mycket äldre än mig, sitta och glo på en själv.

Men.

Ingen av de där sakerna som jag är rädd för, skrämmer mig så mycket som att förlora en vän, eller se någon av mina vänners liv bara bli förstört. Jag klarar inte av det, och jag klarar mig definitivt inte att bara strunta i det. Jag tjatar. Jag vet att det går att bli glad igen. Jag vet att man kan kämpa till sig bättre betyg. Jag vet att man kan klara vad man vill klara, bara om man tror på sig själv. Man måste sluta nedvärdera sig själv. Om man nu tror att ingen gillar en själv, men även ha en massa kompisar som försöker hjälpa, så betyder ju det bara sanningen. De gillar dig.

Så nu till alla jag tjatat på att hålla modet uppe, ta en dag i taget, försök se det positiva, kämpa på. Du klarar det. Du klarar det du vill klara, sluta aldrig att tro på dig själv!

Baii